Sidan uppdaterad
2020-02-20
Även i år var det en trevlig och uppskattad avslutning på KVO-året med bildvisning i Talltullen samt kaffe och lussekatt. Det finns många duktiga fotografer i föreningen och vi kunde njuta av många fina bilder, inte bara på fåglar utan även på blommor, insekter och däggdjur.
Härmsångare. |
Lappuggla. |
Bilderna var från hela vårt avlånga land men även från resmål som Madeira, Kap Verde-öarna, Nya Guinea och Sri Lanka.
De som visade bilder var Krister Aronsson, Torsten Andersson, Kalle Andersson, Krister Andersson och Berndt Andersson.
Ett stort tack till dom. Många medlemmar hade kommit för att se på bilderna och det blev trivsamt prat om fåglar och
mycket annat runt kaffeborden efter visningen.
Tage Wahlberg.
|
Tage Wahlberg berättade och visade bilder om sitt nära 30-åriga samarbete med Jan Lindblad. Han berättade om hur
de filmade fåglar bl.a. en spelglad tjädertupp, pärlugglor, kattugglor samt de två tigrarna på Stenön. Jan Lindblad
tog hand om de två ungarna i slutet av 1976 och lämnade dem till Kolmården 85/86. Tages intresse för fåglar och djur
väcktes redan i fyraårsåldern hemma på gården i Malmköping. Han hade grävlingar och pärluggleungar inomhus och tama rävar
på tomten. Tage ringmärkte fåglar och intresset för fågelägg väcktes.
För att kunna nå fågelbon har Tage alltid
slätklättrat uppför berg och trädstammar. För att klara detta har Tage tränat och än idag tränar han och promenerar.
Tage kan vara Sveriges främste expert på fågelägg. Det är viktigt att läsa av biotopen för att finna fågelbon med
ägg/ungar. Ett hot mot mångfalden av fågelarter är de moderna skogsmaskinerna. Under de senaste 30 åren har en
minskning skett på 30-40%. Mötesdeltagarna fick även möjlighet att köpa Tages bok "Våra fåglars bon och ägg" och få
den signerad.
Nu var det dags för den årliga fågelräknardagen. Det var en molnig och lite kylig morgon, 3 grader varmt med nordvästlig vind. Så vi samlades på trädäcket
framför stugan där det var lite lä. Förväntansfulla såg vi en stor flock fåglar i vattnet som var ganska nära oss men med dåligt ljus började vi räkna
antal fåglar. Det var värmedaller i tubkikarna och det gjorde att det var svårt att se mot Sjöholmsviken vilka fåglar som fanns där. Vi gick även upp på
trappan till utkiksplatsen så vi kunde se över hela sjön.
Vi delade upp oss för att räkna olika arter som låg i vattnet. Framför oss låg det ca 315 sothöns blandat med skäggdopping, vigg, snatterand, knipa, bläsand
och en brunand i olika dräkter.
Havsörnar.
|
Vi har nyligen nåtts av budet att Anne-Marie Johansson gått bort. Hon satt under många år med i KVOs styrelse, bland annat som sekreterare. Både hon och hennes man Henry hade ett stort fågel- och fotointresse som tog dem över hela Sverige för att besöka kända fågellokaler. Hon lämnar ett stort tomrum i vår förening.
Vädret var gråmulet och kanske inte så inbjudande och endast 8 personer hade samlats vid Röda Ladan på söndagseftermiddagen samt 2
personer som anslöt vid Kvismaren. Efter ett kortare stopp vid Hammarmaden stannade vi vid Lötenplattformen och skådade bl a ut över Rysjön. Stora mängder med grågäss på sjön och av änder mycket bläs-, snatter- och gräsand liksom kricka, knipa, vigg mm. Av vadare märktes bl.a. svartsnäppor. Brun kärrhök och havsörn syntes passera med jämna mellanrum.
Från Västra Rakan kunde man notera väldiga mängder med gäss på fälten. Framförallt grågäss, vitkindade gäss och sädgäss. Även mycket bläsgäss och många spetsbergsgäss. Tranorna kunde uppskattas till åtskilliga tusental. Pilgrimsfalken svepte också förbi och kunde följas i kikaren.
Efter blåsten på rakan kändes det skönt att dra sig bort mot Öby kulle och efter lite spaning från toppen, samlas vid grillplatsen nedanför och grilla sin korv.
Senare när kvällningen närmade sig följde vi skådespelet från Hammarkullen när tusentals tranor kom inflygande för övernattning. En fantastisk upplevelse att se och höra alla dessa fåglar.
Nöjda med en upplevelserik dag styrde vi därefter kosan hemåt mot Katrineholm.
Tisdagen den 10 september - det kunde varit en vanlig tisdag när vi samlades för veckans fågelutflykt. Så blev det nu inte, då vi nåddes av budet
att vår vän Henry Karlsson avlidit på måndagen. Vi visste ju att han varit sjuk en tid men att han skulle avlida, den tanken fanns inte riktigt.
Henry hade varit med på våra tisdagsträffar längre än de flesta av deltagarna och det var svårt att tänka sig en tisdagsutflykt utan honom.
För vem skulle nu hitta de där fåglarna som ingen annan såg, där de stod gömda bakom någon tuva med bara en bit av stjärten eller näbben synlig.
Han var utrustad med ett sällsynt stort tålamod där han hukade bakom sin blykowa. Men naturligtvis kan ingen ersätta vännen Henry. Det vi istället får
göra är att minnas honom för den goda vän han var och vara tacksamma för att han varit en del av vår grupp så länge.
Tankarna går också till Gerd och den förlust hon gjort. De var ju nästan ett begrepp, Gerd och Henry, Henry och Gerd. Det är svårt att tänka sig att
bara Gerd finns kvar men vi kan hoppas att hon så småningom kommer med vår grupp igen om hon känner för det. Vi delar hennes sorg men kommer att
minnas Henry med glädje, värme och tacksamhet.
Tidigt i morse låg dimman tät över Näsnaren men redan vid halv åttatiden lättade den och det blev ljust och stilla över
sjön.
På söndagsförmiddagen var det öppet hus i Tornstugan. Vi hade tjockt molntäcke med hot om annalkande regn, vilket nog avskräckte en del från att gå ut.
Regnet uteblev dock helt och solen bröt till och med igenom vid ett par tillfällen. Det var främst redan inbitna fågelskådare där under de tre timmarna
det var öppet och sammanlagt 10 personer njöt av fågellivet där och då.
Arter som sågs var bl.a. en duvhök som hastigt passerade och sedan flög in i skogen; två födosökande skräntärnor; åtminstone fyra havsörnar som både sågs jaga
och sitta och spana, samt tre rastande svarthakedoppingar. Flockar med björktrast och taltrast sågs, några grönbenor gick omkring på näckrosbladen och en
drillsnäppa hördes. Som vanligt låg det mycket änder, gäss och svanar i sjön, varav det mest anmärkningsvärda var 90 brunänder - som vanligt mest hanar.
Fiskgjuse, sparvhök och ormvråk kompletterade rovfågellistan och tornseglarna förberedde sig på flytt. En skaplig dag vid Tornstugan.
Kl 8 startade 11 personer som var sugna på skådning trots regnvarning för dagen men regnet uteblev och vi fick bra väder för oss, varmt och mulet. Efter en liten extra rundtur i Nyköping pga vägarbeten, kom vi fram till Strandstuviken och den nya plattformen. Vi såg 2 ägretthägrar som rastade på lite håll. Vi såg även många gråhägrar, 2 svartsnäppor, grönbenor, större och mindre strandpipare, gluttsnäppa, skräntärna, havstrut, vitkindad gås, havsörn, 1 gravand och lite andra änder som skedand, bläsand, stjärtand m.m. Vi var lite besvikna på att det inte var mer vadare som rastade.
Den ovanliga getingspindeln. |
Istället för fågel så ordnade Krister Aronsson med en liten extratur hem till Janne Gustafsson för en titt i hans växthus. Där hade en getingspindel bott en tid. Det är en ny art som inte ska finnas hos oss i Sverige.
Därefter åkte vi till Vadsjön (Torp) för mer skådning. Nu fick vi se ytterligare 4 ägretthägrar och flera gråhägrar, 33 st. Grågäss var minst 1000. Även tranor, kanadagäss och tofsvipor i stora mängder och några vadare här också. Några brushanar, gluttsnäppor, grönbenor och strandpipare.
Men nu var det desto mer rovfåglar som visade upp sig: havsörn, fiskgjuse, lärkfalk, brun glada, sparvhök och ormvråk. 2 skräntärnor kom förbiflygande. Den ena var en ungfågel och hade en sändare på ryggen. Några tornseglare syntes fortfarande men de flesta har dragit söderut. Vi åkte hemåt när klockan var 14 och regnet började falla. Vi fick ihop ca 50 arter.
Nu finns ytterligare två rapporter av Bengt Legnell som handlar om backsvalor: Backsvalehäckningar i Sverige, Backsvalekolonier i Södermanland
Under några dagar i juni i år genomförde Bengt Legnell och jag en kartläggning av backvalornas situation i Sörmland och har kunnat notera att det nu finns häckande backsvalor i endast 8 sandtäkter, en minskning med tre jämfört med förra årets inventering. Så, sammanfattningsvis kan man säga att läget för backsvalorna i länet är prekärt, gör vi inget är det stor risk att backsvalorna ytterligare minskar i takt med att sandtäkterna upphör. Vi funderar nu på hur vi skall gå vidare för att om möjligt långsiktigt kunna ha kvar häckande backsvalor i Sörmland. Vill du veta mer om backsvalornas situation i Sörmland och vad vi funderar över att göra rekommenderar jag att du läser vår rapport, klicka på länken här!
Copyright © Katrineholm - Vingåkers Ornitologer 2018 - 2023. All rights reserved
Webbsystem © Tormod Kelen